Mitt bidrag till Hör Upp! nummer fyra. Temat var drömmar.
Resten av numret får ni aktivera era fingrar och hjärnor en gnutta och knappra in på Dimma Affär för att få se! Det är det gott värt. Ta och beställ några av våra tidigare nummer också, vetja. Och ”Dimma”. Och ”Med Facit i Handn”. När ni ändå är igång. Allt till ett lågt prisvärt pris. Allt från en shop. Eller beställ direkt ifrån mig/redaktionen om du föredrar det.
”Så gräv upp mig igen vetja (jag kanske smakar gott)” – Under konstnatten (september 2011) . (Se tidigare inlägg) En hängande skulptur/installation i kartong och papper, från golv till tak. Det är en icke könsspecifierad människa (i min egen storlek), bunden och upphängd i fötterna, samt dess eko under.
Det är så intressant att det finns ett så evinnerligt stort antal olika stadier av sömn. När man av någon anledning väl känner sig piggare så upptäcker man ytterligare fem arter i en helt ny värld. Sen stegar man tillbaka till något nytt och så drömmarna på det gör det svårt att memorera, agera, uppfatta och skilja verklighet från dröm. Det är som att leva i den djupaste surrealistiska filosofin – ”det mest logiska vore att ingenting existerade”.
Förra veckan var Rebecka Gustavsson på spontant besök i skolan. Fan vad kul. Någon helg framöver skall det bli nostalgisk kreativitet för all energi vi besitter. Den här gången blev det snack och chokladpicknick på ateljégolvet.
Och den här helgen har det lyckats utvecklas nya delprojekt/samarbete i mitt husbyggande i kartong. Empa var här och nu kommer det bli flera dimensioner och interaktioner. Håll ni tummarna och vi motivationen. Grymmans grymt.
Lekeri, uppträdera, utvecklingar och blodets allvar.
Vi har fått i uppdrag att spåna på idéer. Det var allt vi fick veta. Så småningom förtäljde de, våra lärare, indirekt platsen – grundskolan-/förskolan-/dagis-området i Skogsby genom att skicka oss dit med penna och post it och oläsligt ord. ”Skissa!”, sade de.
Härom dagen, nej närmare bestämt i morse, utvecklades det till en formulering som löd som följer: ”någon form av mötesplats”.
”Någon form av mötesplats” visade sig mot kvällningen syfta på en dansbana. Kort och gott och fruktansvärt koncist. Rektorn lyrisk och ögonhimlande.
Jag tänker mig ett långt långt långt men ack smalt dansgolv, varpå eleverna dansar in i de andras lektioner, som en liten frisk fläkt. Istället för kulvertar så kopplar Dansgolvet ihop byggnationerna. Tänkt folkdans a la Balkan, ”släppt” ringdans, polka och vid stordagar (kanske rektorns bemärkelsedag?) stort påslag med linedans.
Men störst vore väl ändå att föra upp en appropriering av Johan Ferner Ströms nästan sjukligt genialiska* Puckelfotbolls-plan, fast i dansbaneform? Tänk att dansa polska på den!
* Puckelfotbollsplanen medför att bollen flyger åt ej förutsedda håll, vilket innebär att regler och blodigt allvar upplöses
———————————————
Meningsutbyte med dagisbefolkning
Hilding: ”Vad heter du?”
Jag: ”Jennifer”
H: ”Va? Jenniför? Vad sa du?”
J: Ja jag heter Jennifer. Känner du ingen som heter så?”
H ”Naä…”
(tystnad)
H: ”Är du kille eller tjej?”
J: ”Jag är tjej”
H: ”Jaha… Du ser ut som en kille”
Döden i Venedig
Ägnade torsdag och fredag till att knåpa ihop en mask, för i fredags var det venetiansk maskerad.
Den fick två gaddar, en omedveten stjärt och polkagrishorn.
Inatt sticker vi till Venedig!
Fr. v: Anna Magnusson, jag och Emma Lindelöf.
(Foto (det nedre): Elin Telilä)
Konstnatten forts.
(Konstnatten avrundades med en liten monsterworkshop i min ateljé.)
